Hon flydde till öknen, och då hon ensam och övergiven vilade sig vid en springkälla, såg hon en Herrens ängel i mänsklig gestalt. Han tilltalade henne som "'Hagar, Sarajs slavflicka", för att påminna henne om hennes ställning och plikt, samt uppmanade henne: "'Vänd tillbaka till din matmor och underkasta dig henne.'" Men förebråelsen åtföljdes även av uppmuntrande ord. "Herren har hört din klagan." "'Jag skall göra dina ättlingar mycket talrika, så talrika att ingen kan räkna dem.'" Och för att hon ständigt skulle påminna sig Guds nåd, blev hon befalld, att kalla sitt barn för Ismael, det vill säga "Gud hör."