Abraham var ett hundra tjugo år gammal, när han erhöll denna befallning. Han ansågs vara en gammal man till och med av dem, som levde på den tiden. I sina yngre år hade han haft styrka nog, att uthärda svårigheter och trotsa faror; men nu hade hans ungdoms iver försvunnit. I mandomens kraft kan man modigt uthärda sådana svårigheter och lidanden, som skulle komma modet att sjunka senare i livet, då man med stapplande steg närmar sig graven. Men Gud hade sparat Sin sista och svåraste prövning för Abraham, till dess ålderdomens börda vilade tungt på honom och han längtade efter vila från möda och bekymmer.