Abrahams tidiga undervisning hade inte varit utan verkan på Ismael, men hustrurnas inflytande utmynnade i avgudadyrkan i hemmet. Skild från sin far och förbittrad genom strider och oenighet i ett hem, där kärlek till Gud och fruktan för honom saknades, tvangs Ismael att välja det vilda, kringströvande livet som hövding i öknen. Det hade blivit sagt om honom: "han skall slåss mot alla och alla mot honom." – Första Moseboken 16:12. Mot slutet av sitt liv ångrade han sina illgärningar och återvände till sin fars Gud. Dock bestod hans avkomlingars karaktär. Den kraftfulla nation, som härstammade från honom, var ett oroligt, hedniskt folk, som alltid efteråt besvärade och plågade Isaks efterkommande.