Vid åsynen av krymplingen skyndade Esau "emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät." Även Esaus hårda soldater kände sig rörda, då de betraktade scenen. De kunde inte förklara den förändring, som hade inträffat hos deras anförare, trots att han berättat om sin dröm. Fastän de iakttog patriarkens svaghet, insåg de inte att den hade blivit hans styrka.