Satan hade anklagat Jakob inför Guds änglar och påstod, att han hade rätt att döda honom på grund av hans synd. Han hade förmått Esau till, att tåga emot honom; och under den natt patriarken uthärdade sin långa tvekamp, sökte han att påtvinga honom en känsla av hans skuld, för att göra honom modfälld och för att skilja honom från Gud. När Jakob i sin nöd fattade tag i Ängeln och framställde sin bön under tårar, påminde den himmelske Budbäraren honom om hans synd och sökte att undkomma honom, i avsikt att därmed pröva hans tro. Men Jakob lät sig inte visas bort. Han hade lärt sig att inse, att Gud är barmhärtig, och han förlitade sig helt och hållet på Hans nåd. Han hänvisade till sin ånger över synden och bönföll om befrielse. Då Jakob granskade sin levnad, var han nära att misströsta; men han höll fast vid Ängeln och fortsatte att bedja med allvarliga ångestfulla rop, till dess han vann seger.