Då han nalkades målet för sin resa, gav tanken på Esau honom många plågsamma farhågor. Efter Jakobs flykt, hade Esau betraktat sig själv som den ende arvingen till faderns bosättningar. Då han finge höra, att Jakob kommit hem, skulle han utan tvivel misstänka, att denne kommit för att göra anspråk på arvet. Esau var nu i stånd till, att tillfoga sin bror stor skada, om han så önskade. Dessutom kunde han bli retad till, att bruka våld mot honom, och det inte bara av hämndbegär, utan för att ostört äga den förmögenhet, som han så länge betraktat som sin egen. |