Våra första föräldrars hem skulle bli ett mönster för andra hem, som deras barn skulle komma att upprätta, då de gick ut för att ta Jorden i besittning. Detta hem, som Guds egen hand hade förskönat, var inget dyrbart palats. Människorna, i sin stolthet, finner nöje i storartade och dyrbara byggnader samt yvs över sina händers verk; men Gud satte Adam i en trädgård. Denna var hans boning; den blå himlen välvde sig däröver, marken med sina vackra blommor och sin friska gräsmatta var dess golv, och de lövrika grenarna på de sköna träden var dess tak. Dess väggar var beklädda med de härligaste smycken – den store Konstnärens arbete. Det heliga parets omgivningar framställde en lärdom för alla tider: att man inte finner den rätta sällheten eller lyckan, genom att tillfredsställa stoltheten och begäret efter vällevnad, utan i umgänge med Gud genom Hans skapade verk. Om människorna ville fästa mindre avseende vid det konstlade och i stället utvecklade en större naturlighet, skulle de mycket bättre uppfylla Guds ändamål med deras skapande. Stolthet och äregirighet blir aldrig tillfredsställda; men de som är verkligt visa, skall finna ett verkligt och upphöjande behag i de njutningsmedel, som Gud har ställt till allas förfogande.