Det heliga paret var inte bara barn, som stod under Guds faderliga omvårdnad, utan även lärjungar eller elever, som tog emot undervisning från den allvise Skaparen. De besöktes av änglar och tilläts att samtala med Gud, utan att någon fördunklande slöja skymde Hans ansikte. De var fulla av livskraft, som de erhöll från livets träd, och deras förståndsförmögenheter var ej särskilt underlägsna änglarnas. Den synliga världens förunderliga ting – "den allvetandes underbara verk" (Job 37:16) – var för dem en outtömlig källa till undervisning och glädje. Naturens lagar och verkningar, som under sex tusen år varit föremål för människornas forskningar, uppenbarades för dem av alltings oändlige Skapare och Uppehållare. De undersökte blad, blomma och träd samt inhämtade från dem deras livs hemligheter. Adam kände varje levande varelse, från den starke leviatan, som rör sig i vattnet, till den obetydliga insekten, som fladdrar i solljuset. Han hade givit var och en deras namn, och han var förtrogen med allas natur och vanor. Guds härlighet i himmelen, de otaliga himlakropparna i sina regelbundna kretslopp, molnens jämvikt, ljusets och ljudets, dagens och nattens hemligheter, allt låg öppet för våra första föräldrars betraktande. På varje löv i skogen eller sten på bergen, på varje lysande stjärna, på Jorden, i luften och på himlen stod Guds namn skrivet. Skapelsens ordning och harmoni talade till dem om oändlig vishet och makt. De upptäckte alltid något tilldragande föremål, som förökade deras kärlek och framkallade nya uttryck av tacksamhet.