När ståthållaren eller regentens ställföreträdare åter kom in i huset, ställde de fram sina gåvor och "bugade sig till jorden för honom" i ödmjukhet. Hans drömmar framstod åter för hans sinne, och efter det att han hade hälsat sina gäster välkomna, skyndade han sig att fråga: "'Hur är det med er gamle far som ni talade om? Lever han ännu?'" "'Ja', svarade de, 'allt är väl med vår far, din tjänare. Han lever ännu", blev svaret, medan de åter bugade sig. Sedan såg han på Benjamin och sade: "'Är detta er yngste bror som ni talade om?'" "'Gud välsigne dig, min son!'", men hans känslor överväldigade honom, och han kunde inte säga något mer. Han gick "in i ett annat rum och grät."