De begav sig glatt i väg på sin hemresa. Simon och Benjamin åtföljde dem, deras lastdjur bar säden, och alla trodde, att de hade undgått farorna, som tycktes ha omgett dem. Men de hade endast nått stadens utkant, då ståthållarens förvaltare hann ikapp dem och ställde den förebrående frågan: "Varför har ni lönat gott med ont? Det är ju den här som min herre brukar dricka ur och som han också använder när han tyder tecken. Det var skamligt gjort!" Denna bägare ansågs äga förmågan, att kunna visa om ett bestämt ämne, som hälldes i den, var giftigt. På den tiden ägde detta slags bägare ett stort värde som skyddsmedel mot, att bli mördad genom förgiftning.