Försäkran "var inte rädd att fara till Egypten, ty där skall jag göra dig till ett stort folk", var betydelsefull. Abraham hade fått löfte om, att hans efterkommande skulle bli lika oräkneliga som stjärnorna; men dittills hade det utvalda folket förökat sig endast långsamt. Och Kanaan erbjöd nu inte något område för utvecklingen av en sådan nation, som hade blivit förutsagd. Kraftfulla hedniska stammar ägde nu landet, och de skulle inte drivas bort förrän i "fjärde släktledet" (Svenska Folk-Bibeln 98). Om Israels avkomlingar skulle föröka sig till ett talrikt folk, där de var, måste de antingen driva bort landets invånare, eller utbreda sig ibland dem. De kunde ej göra det förra enligt den gudomliga planen, och om de blandade sig med kananéerna, stod de i fara att bli förledda till avguderi. Men i Egypten erhöll de sådana fördelar, som var nödvändiga, för att Guds beslut skulle uppfyllas. Där erbjöds de en väl bevattnad och fruktbar del av landet, i vilken de hade ett gynnsamt tillfälle, att hastigt föröka sig. Och den naturliga motviljan de skulle komma att utsättas för i Egypten på grund av sin sysselsättning – ty herdar var avskyvärda "bland egyptierna" (Svenska Folk-Bibeln 98) – skulle låta dem förbli ett från andra nationer avskilt folk, och därigenom hindra dem från, att delta i den egyptiska avgudadyrkan.