Då sällskapet anlände till Egypten, begav det sig genast till landet Goshen. Josef for dit i sin praktfulla triumfvagn, beledsagad av ett furstligt följe. Både hans omgivningars prakt och hans ställnings värdighet glömdes bort; blott en tanke uppfyllde hans sinne, en längtan brann i hans hjärta. Då han såg de resande närma sig, kunde han ej längre behärska de ömma känslor, som under så många år varit undertryckta. Han hoppade ur vagnen och skyndade sig mot sin far, för att hälsa honom välkommen. Och han föll "honom om halsen och grät länge. Och Israel sade till Josef: 'Nu kan jag dö, nu har jag sett dig och vet att du lever.'"