Då Jakob först hälsade Josef, talade han som om han i och med detta glädjefulla slut på sin långa ängslan och sorg vore färdig att dö. Men han fick leva i ytterligare sjutton år i sitt fredliga hem i Goshen. Dessa år utgjorde en lycklig motsats till dem, som hade gått förut. Han blev varse tecken på verklig ånger hos sina söner, han såg sin familj omgiven av alla nödvändiga villkor för utvecklingen av en stor nation, och hans tro fattade det bergsäkra löftet om den framtida bosättningen i Kanaan. Han själv var omgiven av alla tecken på kärlek och ynnest, som Egyptens statsminister kunde anskaffa, och, lycklig i sin länge förlorade sons umgänge, skred han sakta och fridfullt ned mot graven.