Ståthållaren, som låtsades tvivla på sanningen hos deras berättelse och ännu betrakta dem som spioner, förklarade, att han skulle sätta dem på prov, genom att låta dem stanna i Egypten, till dess att en av dem hade hämtat deras yngste bror. Om de inte ville samtycka till detta, skulle de behandlas som spejare eller spioner. Men Jakobs söner ville inte gå med på det, eftersom deras familjer skulle lida brist på föda på grund av den tidsspillan, som skulle uppkomma. Vilken av dem ville dessutom resa ensam och lämna sina bröder i fängelset! Hur kunde han möta sin far under sådana omständigheter! Det såg ut, som om de skulle bli dödade eller göras till slavar, och om Benjamin hämtades, skulle han måhända få dela deras öde. De beslöt sig för, att hellre stanna kvar och lida med varandra, än att föra en större sorg över sin far, som skulle komma att förlora sin ende, återstående son. De blev följaktligen kastade i fängelse, där de fick sitta i tre dagar.