Jakob hade alltid varit en känslofull man. Han hade visat en öm och innerlig kärlek för sina söner, och hans sista vittnesbörd till dem var inte grundat på partiskhet eller harm. Han hade förlåtit dem alla, och han älskade dem ännu. Hans faderliga ömhet skulle ha yttrat sig genom blott uppmuntrande och förhoppningsfulla ord; men Guds kraft vilade över honom, och under Inspirationens inflytande måste han förkunna sanningen, hur smärtsamt det än kändes.