Jakob hade syndat och fått lida mycket. Han hade tillbringat många år i möda och bekymmer, sedan den dag han flydde från sin fars tält på grund av sin stora synd. Han hade varit en flykting utan hem, skild från sin mor, som han aldrig fick återse, hade arbetat sju år för henne, som han älskade, men vilken nedrigt frånhölls honom; hade tjänat i tjugo år hos en girig och snål släkting; hade sett sin förmögenhet växa till och söner växa upp omkring sig, men fann föga glädje i den tvistande och uppdelade familjen; hade varit plågad på grund av sin dotters vanära, hennes bröders hämnd, genom Rakels död, genom Rubens onaturliga brott, genom Judas synd, genom det grymma bedrägeriet och elakheten, som förövades mot Josef – vilken lång och mörk förteckning över förbrytelser visar sig inte här! Han hade ofta fått utstå följderna av den första orätta handlingen. De synder, som han själv hade begått, upprepades gång på gång ibland hans söner. Men denna tuktan, som hade varit svår att uthärda, hade likväl haft goda följder. Agan, som syntes medföra sorg, hade burit "rättfärdighetens fridsfrukt" – Hebréerbrevet 12:11 (King James Version).