Jakob avvaktade ängsligt sina söners återkomst; och efter att de anlänt, samlade sig alla i lägret ivrigt omkring dem, medan de berättade för sin far om allt, som hade inträffat. Bestörtning och fruktan fyllde varje hjärta. Den egyptiske ståthållarens beteende tycktes innebära någon ond avsikt, och deras fruktan bekräftades, då var och en i sin säck återfann sina pengar. Den gamle fadern utropade i ångest: "'Ni gör mig barnlös! Josef finns inte mer, Simon finns inte mer, och nu vill ni ta Benjamin. Det är mig det går ut över, alltsammans!'" Ruben svarade: "'Du får döda mina båda söner om jag inte har honom med mig tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.'" Detta obetänksamma tal lindrade inte Jakobs betryck, utan han sade: "'Min son får inte följa med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Skulle en olycka hända honom på er resa, då driver ni er gamle far med sorg ner i dödsriket.'"