Gud hade hört moderns böner och belönat hennes tro. Med innerlig tacksamhet åtog hon sig det behagliga uppdraget, som hon nu tryggt kunde utföra. Hon gjorde gott bruk av tillfället, att uppfostra sitt barn åt Gud. Hon var övertygad om, att han hade blivit bevarad, för att utföra något stort verk, och hon visste, att hon snart måste avstå honom åt hans kungliga mor. Hos henne skulle han omges av inflytanden, som kunde leda honom bort ifrån Gud. Allt detta bidrog till, att hon med större flit sörjde för hans uppfostran, än för de andra barnens. Hon bemödade sig om, att hos honom inprägla gudsfruktan och kärlek till sanning och rättvisa, och hon bad allvarligt om, att han skulle bli bevarad för allt fördärvligt inflytande. Hon undervisade honom om, hur syndigt och dåraktigt avguderiet var, och hon lärde honom tidigt, att böja sig ned och be till den sanne Guden, som allena kunde höra honom och hjälpa honom vid varje trängande behov.