I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. – Hebréerbrevet 11:24-26 (vers 26 ur Svenska Folk-Bibeln 98). Moses var lämpad, att inneha en framstående plats bland Jordens stora män, att lysa vid dess förnämsta rikes hov och att föra dess makts spira. Hans överlägsna förståndsgåvor utmärkte honom framför alla andra stora män, som funnits på Jorden. Som historieskrivare, poet, filosof, härförare och lagstiftare är han utan like. Men med hela världen framför sig, ägde han likväl nog andligt mod, att förkasta de lovande utsikterna till förmögenhet, storhet och anseende samt ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden.