Omgiven av bergens bålverk, var Moses ensam med Gud. Egyptens ståtliga tempel, med sina vidskepliga bruk och falskheter, hade ej längre någon inverkan på hans sinne. I den högtidliga storheten hos de eviga höjderna skådade han den Högstes majestät samt insåg vid en jämförelse, hur kraftlösa och obetydliga Egyptens gudar var. Skaparens namn stod skrivet överallt. Moses tyckte sig stå inför Honom och vara överskuggad av Hans makt. Hans stolthet och självtillräcklighet blev här bortsopade. Följderna av bekvämligheten och yppigheten i Egypten försvann under den stränga enkelheten hos hans liv i öknen. Moses blev tålmodig, vördnadsfull och ödmjuk, "ödmjukare fanns inte på jorden" (Fjärde Moseboken 12:3), dock stark i tron på Jakobs mäktige Gud.