Under årens lopp, då han vandrade med sina hjordar på ensliga platser och begrundade sitt folks liv i förtryck, erinrade han sig, hur Gud behandlat hans fäder, samt de löften, som utgjorde det valda folkets arvedel, och både natt och dag sände han upp böner för Israels barn. Himmelska änglar bredde ut sitt ljus omkring honom. Här, under den Helige Andes ingivelse, skrev han Första Moseboken. De långa åren, som han tillbringade i den ensliga öknen, var välsignelserika, inte bara för Moses och hans folk, utan för världen under alla kommande tidsåldrar.