Moses såg framför sig svårigheter, som för honom tycktes oövervinneliga. Vilket bevis kunde han ge sitt folk på, att Gud verkligen hade sänt honom! "'Men om de," sade han, "inte tror mig och inte lyssnar på mig utan säger att Herren inte har uppenbarat sig för mig?'" Herren gav honom nu några bevis, som gjorde intryck på hans sinne. Han uppmanades, att kasta sin stav på marken. När han gjorde det, "förvandlades" den "till en orm. Mose ryggade tillbaka för den". Han befalldes att fatta tag i honom, och han blev åter en stav i hans hand. Herren bjöd honom, att sticka sin hand innanför manteln. Han lydde, "och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska." Han tillsades, att sticka den innanför manteln igen, och då han drog ut den, fann han, att den var lik den andra. Herren försäkrade Moses genom dessa tecken om, att såväl hans eget folk som Farao skulle inse, att ett väsen, som var mäktigare än kungen i Egypten, uppenbarade Sig ibland dem.