Herren sade till honom: "'Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren?" Härtill lades en annan försäkran om gudomligt bistånd: "Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.'" Men Moses anhöll ännu enträget om, att en skickligare person skulle väljas. I början berodde dessa ursäkter på ödmjukhet och försagdhet; men sedan Herren hade lovat, att undanröja alla svårigheter och ge honom slutlig framgång, visade hans vidhållna tillbakadragenhet och hans klagan över sin oduglighet misstroende mot Gud. Det antydde en fruktan för, att Gud ej kunde göra honom duglig för det stora verk, till vilket Han hade kallat honom, eller att Han inte hade valt den rätte mannen.