Då den gudomliga befallningen gavs till Moses, kände han misstroende mot sig själv, hade ett svårt målföre och var rädd. En stark förnimmelse av sin oförmåga, att vara Guds språkrör inför Israel, överväldigade honom. Men sedan han en gång åtagit sig verket, vinnlade han sig om det av hela sitt hjärta och satte all sin lit till Herren. På grund av storheten hos hans uppdrag, togs hans förnämsta själskrafter i anspråk. Gud välsignade hans beredvilliga lydnad, och han blev vältalig, hoppfull, lugn samt skickliggjord för det största kall, som någonsin getts en människa. Detta är ett exempel på, vad Gud gör, för att stärka deras karaktär, vilka helt förlitar sig på Honom och utan förbehåll efterkommer Hans befallningar.