Hebréerna hade väntat sig, att de skulle få sin frihet utan någon särskild trosprövning eller utan något verkligt lidande eller betryck. Men de var ännu inte beredda på befrielsen. Deras tro på Gud var svag, och de var ej villiga, att tålmodigt uthärda sitt lidande, till dess Han skulle anse det lämpligt att hjälpa dem. Många var nöjda med, att bli kvar i slaveriet, i stället för att genomgå de svårigheter, som var förenade med flyttningen till ett främmande land, och andras seder och bruk hade blivit så lika egyptiernas, att de föredrog att bo i Egypten. Därför befriade Herren dem inte vid den första uppenbarelsen av Sin makt inför Farao. Han ledde händelserna så, att den tyranniska andan hos Egyptens kung mer skulle fullständigt utvecklas och även för att uppenbara Sig för Sitt folk. Då det skådade Hans rättvisa, makt och kärlek, skulle det föredra att lämna Egypten och ägna sig åt Hans tjänst. Moses' uppdrag skulle ha blivit mycket lättare, om inte många av israeliterna varit så fördärvade, att de ej önskade att lämna Egypten.