Moses upplystes om, att kungen inte skulle samtycka, förrän Gud hemsökt Egypten med stora straffdomar samt fört ut Israels barn genom en tydlig uppenbarelse av Sin makt. Innan en plåga pålades, skulle Moses beskriva dess natur och verkningar, så att kungen kunde undkomma den, om han önskade. Varje straffdom, som förkastades, skulle följas av en än svårare, till dess kungens stolta hjärta bleve ödmjukat och han ville erkänna himmelens och Jordens Skapare som den sanne och levande Guden. Herren ville ge egyptierna tillfälle att iaktta, hur fåfäng deras stora mäns vishet var, hur svag deras gudars kraft, när de motsatte sig Hans bud. Han skulle straffa det egyptiska folket för dess avgudadyrkan samt förstumma dess skryt över de välsignelser, som det erhållit från sina maktlösa gudomligheter. Gud skulle förhärliga Sitt eget namn, så att andra folk skulle komma att frukta Honom, då de finge höra om Hans makt och stora gärningar, och att Hans eget folk kunde vända sig ifrån sitt avguderi och ägna Honom en ren gudstjänst.