Moses och Aron trädde åter in i den egyptiske kungens prydliga salar. Där stod de två representanterna för det i slaveri försänkta släktet, omgivna av höga pelare och glänsande prydnader, av rika målningar och uthuggna bilder av hedniska gudar, inför kungen över det mäktigaste rike, som då fanns på Jorden, för att upprepa Guds bud angående Israels barns befrielse. Kungen begärde, att få se ett underverk som bekräftelse på deras gudomliga fullmakt. Moses och Aron hade blivit upplysta om, hur de skulle handla, i händelse en sådan begäran framställdes, och Aron tog nu staven och kastade den på golvet inför Farao, och staven förvandlades till en orm. Kungen skickade efter "sina visa män och trollkarlar", vilka "var och en kastade sin stav, och stavarna blev till ormar. Men deras stavar uppslukades av Arons stav." Då förklarade kungen, som nu blev ändå mer hårdnackad än förut, att hans spåmän var jämlika Moses och Aron i förmåga, och han anklagade Herrens tjänare för att vara bedragare samt ansåg sig tryggt kunna motstå deras fordringar. Men ehuru han förkastade deras budskap, hindrades han likväl av Guds makt från att göra dem skada.