Farao gav nu israeliterna tillåtelse, att offra i Egypten; men de vägrade att godta sådana villkor. "'Det är omöjligt", sade Moses. "Vårt offer till Herren, vår Gud, skulle väcka egypternas avsky. Om vi mitt för ögonen på dem förrättar ett offer som de finner avskyvärt kommer de säkert att stena oss." De djur, som hebréerna måste offra, var sådana, som egyptierna ansåg för heliga; och man höll dessa djur i så stor vördnad, att om någon händelsevis dödade ett av dem, blev han straffad med döden. Det vore omöjligt för hebréerna, att tillbe i Egypten, utan att misshaga sina herrar. Moses föreslog åter, att de skulle få gå tre dagsmarscher ut i öknen. Kungen samtyckte härtill och uppmanade Guds tjänare, att be om plågans avlägsnande. De lovade också att göra detta, men varnade honom, att han inte skulle handla bedrägligt mot dem. Plågan upphörde, men kungens hjärta hade blivit så förhärdat genom hans motsträvighet, att han fortfarande vägrade att släppa dem.