De, som lugnar ett brottsligt samvete med tanken, att de kan förändra en syndig vandel, när de vill – att de lättsinnigt kan bemöta nådens inbjudningar och likväl åter bli mottagliga för heliga intryck – sätter därigenom sitt liv på spel. De tror, att de, sedan de tjänat den store upprorsstiftaren, i ett ögonblick av den yttersta nöd kan växla herrar. Men detta är inte så lätt gjort. Erfarenheten, uppfostran, utbildningen av ett liv i syndig njutning, har så grundligt format karaktären, att de då inte kan ta emot Kristi avbild. Om inget ljus hade lyst på deras stig, skulle förhållandet ha varit annorlunda. Nåden kunde träda emellan och ge dem ett tillfälle, att anta hennes anbud; men då de länge föraktat och förkastat ljuset, skall det slutligen tas bort från dem.