Faraos rådgivare blev bestörta. Folket hade lidit en stor förlust, genom att dess boskap hade omkommit, många hade mist livet genom haglet, skogarna var förstörda och grödan fördärvad. De förlorade hastigt allt, som de hade vunnit genom hebréernas arbete. Hela landet hotades av hungersnöd. Furstarna och hovmännen samlade sig omkring kungen och frågade i vredesmod: "'Hur länge skall den mannen få dra olycka över oss? Släpp i väg dem, så att de kan offra åt Herren, sin gud! Har du ännu inte förstått att Egypten går mot sin undergång?'"