Folket i Egypten var nära att förtvivla. Plågorna, för vilka det redan varit utsatt, tycktes vara nästan outhärdliga, och det hyste fruktan för framtiden. Det hade dyrkat Farao som sin guds ställföreträdare, men många var nu övertygade om, att han motsatte sig en makt, som kunde använda alla naturkrafter till att utföra Sin vilja. De hebréiska slavarna, som så märkvärdigt gynnades, blev mer och mer förvissade om befrielse. Deras fogdar vågade inte förtrycka dem som förut. Man fruktade överallt i Egypten, att det i slaveri hållna släktet skulle resa sig och hämnas sina oförrätter. Överallt frågade man med dämpad röst: Vad skall ske härnäst?