Israeliterna iakttog varje vecka under sin långa vistelse i öknen ett trefaldigt underverk, som var ämnat att inprägla Sabbatens helighet i deras sinnen: en dubbel mängd manna föll på den sjätte dagen, inget på den sjunde, och den del, som behövdes på Sabbaten, bevarades frisk och ren. Däremot blev det manna otjänligt, som man sökte att förvara vid någon annan tid.