Amalekiterna var inte okunniga om Guds karaktär, eller om Hans överhöghet, men i stället för att frukta Honom, hade de beslutat sig för, att trotsa Hans makt. De förhånade underverken, som Moses hade utfört hos egyptierna, samt förlöjligade omkringboende nationers fruktan. De hade svurit vid sina gudar, att de skulle förgöra hebréerna, så att icke en skulle undkomma, och de skröt över, att Israels Gud ej var mäktig nog, att göra dem motstånd. De hade inte blivit förorättade eller hotade av israeliterna. Deras anfall skedde därför helt och hållet utan orsak Det var för att ådagalägga sitt hat och trots mot Gud, som de sökte att förgöra Hans folk. De hade länge varit övermodiga syndare och var på grund av sina brott hemfallna åt Guds hämnd; men Han hade likväl av nåd fortfarande uppmanat dem till, att bättra sig. Nu, då amalekiterna överföll Israels barns uttröttade och försvarslösa led, beseglade de sin nations undergång. Gud vakar över de svagaste av Sina barn. Ingen grymhet och inget förtryck mot dem undgår Hans uppmärksamhet. Hans hand är uträckt till skydd över alla, som älskar och fruktar Honom, och människorna bör akta sig för att såra den handen; ty den håller rättvisans svärd.