Under sin vistelse i lägret upptäckte Jetro snart, vilka svåra plikter, som vilade på Moses. Att uppehålla ordning och disciplin ibland den stora, okunniga och oövade folkskaran, var helt visst en stor uppgift. Moses var deras erkände ledare och överhetsperson, och inte blott folkets allmänna angelägenheter och plikter, utan även tvisterna, som uppstod hos det, blev hänskjutna till honom. Han hade tillåtit detta, emedan han därigenom finge tillfälle att undervisa dem, såsom han sade: Jag lär dem "Guds bud och lagar.'" Men Jetro gjorde invändningar emot detta: "Arbetet blir för tungt för dig, du kan inte göra det ensam", "Du tröttar ut. . . dig själv"; och han rådde Moses, att utnämna dugliga personer till förmän för tusen och andra till förmän för hundra och andra för tio. De skulle vara "dugande och gudfruktiga män, pålitliga och redbara män, som skyr egen vinning."** Dessa förmän skulle döma i alla mindre angelägenheter, men de svåraste och viktigaste sakerna skulle fortfarande läggas fram inför Moses. Han skulle vara, sade Jetro, "folkets talesman inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom, och du skall inskärpa buden och lagarna hos dem och lära dem vilken väg de skall gå och hur de bör handla." Detta råd blev antaget, och därigenom blev Moses inte bara befriad från en del av sina bördor, utan en bättre ordning blev även upprättad ibland folket.
** De fyra sista orden ur King James Version. Övers. anm.