Israeliterna tågade från Mara till Elim, där de fann "tolv källor och sjuttio palmer." Här stannade de i flera dagar, innan de gick in i öknen Sin. En månad efter uttåget ur Egypten slog de läger i öknen. Deras proviantförråd hade nu börjat att tryta; betet i öknen var otillräckligt, och deras hjordar minskade. Hur skulle föda kunna skaffas till denna stora hop av människor och boskap? Tvivel fyllde deras hjärtan, och de knotade ånyo. Även folkets anförare och äldste instämde i klagandet mot de ledare, som Gud hade tillsatt: "'Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och där brödet räckte till för oss. Ni har fört oss hit ut i öknen för att alla vi som är samlade här skall svälta ihjäl!'"