De insåg sin hjälplöshet under sin ledares frånvaro och återupptog sina gamla vidskepelser. Det blandade folket hade varit de första, som knorrade och blev otåliga, och de vara ledarna i det därpå följande avfallet. Ibland de föremål, som egyptierna betraktade som sinnebilder av gudomen, var oxen eller kalven; och på förslag från dem, som hade utövat denna form av avguderi i Egypten, blev nu en kalv förfärdigad och tillbedd. Folket önskade att ha en bild, som föreställde Gud och som kunde gå före dem i Moses' ställe. Gud hade inte gett någon som helst avbild av Sig Själv, och Han hade förbjudit dem, att göra någon materiell framställning med den avsikten. De stora underverken i Egypten och vid Röda Havet avsåg, att stärka deras tro på Honom som Israels osynlige, allsmäktige Hjälpare – den ende sanne Guden. Och deras önskan, att erhålla ett synligt bevis på Hans närvaro, hade blivit beviljad i eld- och molnstoden, som ledde dem, och i Guds uppenbarelse av Sin härlighet på berget Sinai. Men ehuru molnet, som kännetecknade Herrens närvaro, ännu stod framför dem, gick de tillbaka i tankarna till Egyptens avguderi samt framställde den osynlige Gudens härlighet genom en oxes bild!