Moses' bön riktar vår uppmärksamhet på det himmelska protokollet, vari alla människors namn är inskrivna och deras gärningar, antingen de är goda eller onda, står troget nedtecknade. Livets bok innehåller namnen på alla, som någonsin ha börjat att tjäna Gud. Om några av dessa överger Honom och genom att envist fortleva i synden slutligen blir förhärdade mot den Helige Andes inflytelse, skall deras namn utplånas ur livets bok på domens dag, och de själva bli förgjorda. Moses insåg, hur förskräckligt syndarens öde skulle bli. Likväl bad han, att hans namn skulle bli utplånat på samma gång som israeliternas, om Herren förkastade dem. Han kunde inte uthärda att se, hur Guds straffdomar hemsökte dem, som så nådigt blivit befriade ur träldomen. Moses' bön för israeliterna är ett belysande exempel på Kristi medling för syndiga människor. Men Herren tillät inte Moses, att bära överträdarens skuld, såsom Kristus fick göra. "Den som har syndat mot mig", sade Han, "skall jag utplåna ur min bok."