Aron fruktade för sin egen säkerhet; och i stället för att ädelt försvara Guds ära, gav han efter för mängdens fordringar. Han föreskrev först, att guldörringarna skulle insamlas från allt folket och föras till honom, i hopp om, att deras stolthet skulle hindra dem från, att göra en sådan uppoffring. Men de lämnade gärna ifrån sig sina prydnader, och han lät av dessa gjuta en kalv, som liknade de egyptiska gudarna. Folket utropade då: "'Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.'" Och Aron tillät folket, att skymfa Jehova på detta vis; men han gjorde än mer. När han såg, med vilken tillfredsställelse man mottog den gyllene guden, byggde han ett altare för honom och lät utropa: "'I morgon firas en högtid till Herrens ära!'" Kungörelsen tillkännagavs genom trumpetare från det ena sällskapet till det andra över hela lägret. "Tidigt nästa morgon offrade de brännoffer och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig." Under föregivande av, att hålla "en högtid till Herrens ära", hängav de sig åt frosseri och tygellöst rumlande.