Satans särskilda verk var, att ge en felaktig bild av Guds karaktär – att bekläda Honom med egenskaper, vilka tillhörde orättfärdighetens furste. I sitt första försök, att störta människan i fördärvet, satte han Skaparens sannfärdighet i fråga. Han framställde Gud som en bedragare, som en, vilken ville hindra Sina skapade varelser från att njuta av den högsta gåvan. Och Eva betogs ej av fasa över, att höra dessa falska beskyllningar mot den helige och allsmäktige Guden! Om hon hade vänt sina tankar till Gud, om hon hade betraktat det sköna Eden och påmint sig alla de bevis hon hade på Hans kärlek; om hon hade satt sig i säkerhet hos sin make, kunde hon ha undkommit den Ondes sluga frestelse. Ett enda avvisande ord skulle ha försäkrat henne om den hjälp, som Gud kunde ge. Ett enda ord till hennes Skapares försvar skulle ha drivit anklagaren på flykten, och hennes karaktär skulle ha förblivit obesmittad. Hade hon stått emot den första frestelsen, skulle hon därigenom ha uppnått en högre och heligare andlig erfarenhet och starkare karaktär, än någonsin förut. Men hon gav vika för sin fiendes smicker och blev alltså en fånge under hans vilja.