Efter sin överträdelse tyckte Adam först, att han trädde in i ett högre livstillstånd. Men tanken på hans synd fyllde honom snart med förskräckelse. Luften, som dittills varit behaglig och temperaturmässigt jämn, fick nu det skyldiga paret att rysa. Den kärlek och frid de hade ägt var nu försvunna, och i deras ställe erfor de en känsla av synd, en fruktan för framtiden, en tomhet i själen. Den dräkt av ljus, som höljt dem, försvann nu, och de sökte att ersätta den med ett täckelse; ty de kunde ju inte, i sitt nakna tillstånd, möta Guds och heliga änglars blickar.