Bådas ögon blev öppnade; de började inse den sanna karaktären hos sin synd. Detta ledde dem dock inte till omvändelse. Adam förebrådde sin följeslagerska för hennes dårskap, att lämna honom och låta sig bli bedragen av ormen. Ändå – ty sådan är syndens förföriska makt – smickrade de sig med, att Han, som hade givit dem så många bevis på Sin kärlek, skulle förlåta denna enda överträdelse, eller att de inte skulle utsättas för ett så förskräckligt straff, som de hade fruktat.