För Eva omtalades sedan den sorg och smärta, som därefter måste bli hennes del. Och Herren sade: "Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.'" Gud hade skapat henne jämlik Adam. Hade de förblivit lydiga mot Gud – i harmoni med Hans stora kärlekslag – skulle de alltid ha levat i samklang med varandra. Men synden hade åstadkommit oenighet, och nu kunde deras förening bibehållas och endräkten bevaras endast genom den enes undergivenhet inför den andre. Eva hade först felat, och hon föll i frestelse, genom att skilja sig från sin följeslagare i strid med Guds befallning. Det var på grund av hennes ivriga lockelse, som Adam syndade; och hon blev nu ålagd, att vara sin make undergiven. Hade grundsatserna i Guds lag blivit iakttagna av de fallna människorna, skulle detta utslag, även om det uppstod ur syndens verkningar, ha visat sig vara till en välsignelse för dem. Dock har mannens missbruk av sin ledarställning alltför ofta gjort kvinnans lott väldigt hård, så att hennes liv blivit till en börda.