Gud kallade Abraham samt välsignade och ärade honom; och patriarkens trohet var ett ljus för folket i alla länder, där han vistades. Abraham drog sig inte undan folket, som omgav honom. Han uppehöll vänskapsförbindelser med kungarna över de kringboende nationerna, av vilka några bevisade honom stor vördnad. Hans rättskaffenhet, oegennytta, tapperhet och välgärningar representerade Guds karaktär. Himmelens Gud blev uppenbarad genom Sin representant i Mesopotamien, Kanaan, Egypten och även för Sodoms invånare.