Adam undervisade sina efterkommande om Guds lag, och den överlämnades från far till son ned igenom de på varandra följande släktena. Men oaktat så förträffliga anordningar för människans återlösning blivit gjorda, fanns det likväl få, som antog den och var lydiga. Världen blev så ogudaktig genom överträdelse, att det blev nödvändigt att genom en flod rengöra den från dess fördärv. Lagen bevarades av Noa och hans familj, och Noa förkunnade de tio buden för sina avkomlingar. Då människorna åter gick bort från Gud, valde Han ut Abraham. Han fick följande vitsord eller beröm av Gud: "Abraham har hörsammat min röst och hållit mina föreskrifter, mina bud, mina stadgar och min lag." Första Moseboken 26:5. Åt honom gavs omskärelsens ceremoni, som var ett tecken på att alla, som omfattades av den, var invigda åt Herrens tjänst – ett löfte om, att de skulle avhålla sig från avgudadyrkan och lyda Guds lag. Eftersom Abrahams efterkommande bröt detta löfte – vilket visades i deras benägenhet, att ingå förbund med hedningarna och anta deras bruk – måste de förpassas till Egypten och förbli i träldom en lång tid. Men under deras umgänge med avgudadyrkare och deras tvungna undergivenhet för egyptierna, blev Guds bud ytterligare uppblandade med hedendomens fördärvliga och grymma läror. Därför kom Herren, sedan Han fört dem ut ur Egypten, ned på berget Sinai i härlighet och omgiven av Sina änglar samt förkunnade i Sitt förskräckliga majestät Sin lag inför allt folket.