Många kände sig nästan motvilliga, att lämna den plats, där de så länge varit lägrade; ty de hade lärt sig, att betrakta den som sitt hem. Gud hade samlat Sitt folk inom dessa granitmurar, där de var skilda från alla andra folkslag, och Han hade förkunnat för dem Sin heliga lag. De älskade att betrakta det heliga berget, på vars vitgråa spetsar och nakna åsar Guds härlighet så ofta hade blivit uppenbarad. Scenen var så nära förbunden med Guds och heliga änglars närvaro, att den tycktes vara alltför helig att lämnas på ett tanklöst sätt, eller ens med glädje.