Gud förde israeliterna ut ur Egypten, för att ta dem in i Kanaans land som ett rent, heligt och lyckligt folk. För detta ändamål, lät Han dem undergå en viss disciplin både för deras egen och deras efterkommandes nytta. Hade de varit villiga, att behärska sin njutningslystnad och efterkomma Hans visa förordningar, skulle svagheter och sjukdornar varit främmande för dem. Deras efterkommande skulle ha ägt både kroppslig och andlig styrka. De skulle ha haft en klar uppfattning om sanning och plikt, en skarp och god urskillnings- och omdömesförmåga. Men deras benägenhet, att trotsa Guds fordringar och förbud, hindrade dem i hög grad från, att leva enligt den höga måttstock, som Han hade föresatt dem, och från att erhålla de välsignelser, som Han var villig att skänka dem.