Psalmisten säger: "Med vett och vilja satte de Gud på prov när de krävde att få mat. De klandrade Gud och sade: 'Kan Gud duka ett bord i öknen? Han slog på klippan så att vatten strömmade fram och bäckar flödade, men kan han också ge oss bröd och skaffa kött åt sitt folk?' Herren hörde det och vredgades." Psaltaren 78:18-21. Knorrande och tumult hade varit vanliga under resan från Röda Havet till Sinai, men Gud hade i medömkan för deras okunnighet och blindhet då inte bestraffat deras synder. Men sedan den tiden hade Han uppenbarat Sig för dem vid Horeb. De hade erhållit stort ljus, då de hade skådat Guds majestät, makt och barmhärtighet; och deras otro och missnöje drog över dem större skuld. De hade dessutom lovat, att anta Jehova som sin Konung och att lyda Honom. Deras klagande var nu uppror, och därför måste det på ett skyndsamt och tydligt sätt straffas, om Israel skulle bevaras från anarki och undergång. "Herrens eld bröt ut bland dem och gick härjande fram i utkanten av lägret." De mest brottsliga av de missnöjda blev dödade av blixtar ur molnet.