Israels styre kännetecknades av en grundlig organisering, som var utomordentlig både tack vare sin fullständighet och sin enkelhet. Den fullkomlighet och visa ordning, som så tydligt ådagaläggs i alla Guds skapade verk, framstod även i den hebréiska hushållningen. Gud var Israels styresman och högsta myndighet. Moses var av Gud förordnad som dess synlige ledare, för att skipa lagarna i Hans namn. Sedermera blev ett råd av sjuttio personer utvalt ibland stammarnas äldste, för att bistå Moses med folkets allmänna angelägenheter. Därnäst kom prästerna, som rådfrågade Herren i helgedomen. Hövdingar eller furstar härskade över stammarna, och under dessa var somliga satta "till anförare för tusen eller hundra eller femtio eller tio", och slutligen förmän, som var ålagda särskilda plikter. Femte Moseboken 1:15.