Åter gav den store ledaren bevis på, att han ägde en oegennyttig och ädelmodig anda. Två av de äldste, som ödmjukt ansåg sig ovärdiga en så ansvarig ställning, hade inte gått med sina bröder till tabernaklet. Emellertid kom Guds Ande över dem, där de var, så att även de började att profetera. Då Josua blev underrättad härom, ville han förhindra en sådan avvikelse. Han fruktade nämligen, att den kunde förorsaka söndring. Han nitälskade för sin herres ära och sade: "'Hejda dem, herre!'" Men Moses svarade honom: "'Blir du kränkt på mina vägnar? Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin [A]nde komma över dem alla!'"