Vid Haserot, deras nästa lägerplats, sedan de lämnat Tavera, blev Moses utsatt för en än svårare prövning. Aron och Mirjam hade innehaft en högt ärad ställning som ledare ibland israeliterna. Båda ägde den profetiska gåvan, och båda hade varit Moses' medhjälpare vid hebréernas befrielse. Herren säger genom profeten Mika: "Jag sände Mose, Aron och Mirjam" (Mika 6:4). Mirjams karaktärsstyrka hade redan tidigt blivit ådagalagd, då hon som barn stod på stranden av Nilen och vaktade kistan, som innehöll dibarnet Moses. Gud hade genom hennes självbehärskning och takt bevarat Sitt folks befriare. Rikt utrustad med poetiska och musikaliska gåvor, hade hon lett Israels kvinnor i sången och dansen på Röda Havets strand. Hon stod näst Moses och Aron i folkets kärlek och i himmelens anseende. Men samma synd, som först förorsakade oenighet i himmelen, fick makt över denna israelitiska kvinnas hjärta, och hon fann snart vänner, som delade hennes missnöje.